Varför just Soppan?

¦ Stallet , Surprise , Vardag
Har egentligen aldrig tänkt på det förrens nu, men varför fastnade just jag för Soppan?
 
När hon kom tyckte jag bara att hon var söt. Avskydde att rida henne eftersom hon var lite bråkig och stegrade runt nästan jämt. Hon var så tjock och bred över ryggen så jag tyckte faktiskt det var äckligt att rida på henne pga att man satt på en sän fettklump... (sorry Soppan)
 
Sedan då, egentligen ville jag inte ha henne på foder men Sharon ville så gärna. Jag ville bara ha henne över sommaren isf för sen skulle jag bli lång på henne. Och över sommaren tog vi henne på foder. Jag var fortfarande inte förtjust i henne men kunde nu iaf rida henne. Hon var egentligen inte min typ av häst, lat och hoppade inget vidare (då). Jag tyckte hon var för liten och hon var jättejobbig att vara själv med eftersom hon var så fruktansvärt sällskapssjuk. I stallet och över huvud taget när hon var utan hästkompis så gnäggade hon jämt, reste sej och kunde inte stå still. Det tog upp till 15 min att komma upp på henne i ridhuset pag att hon skulle resa sej och trippa runt. 
 
Sommaren gick och jag började gilla henne mer och mer. Hon blev nu trots allt mer ridbar och vi kunde hoppa med henne och rida henne ordentligt. Visst, hon var en del att jobba med då hon inte hade någon bärighet och brist på muskler så det var ju ingen vacker syn direkt. Ungefär i mitten av sommarlovet började hon lyssna på oss mer och sökte sig ner i form. Formen i skritten kom och därefter jobbade vi med traven. När skolan började så var hon endå hyfsat fin i dressyren. Hon var fortfarande lite seg och galoppen hade vi kvar att jobba med.
 
Ja, jag kunde inte släppa henne efter sommaren längre och vi hade hanne på foder längre än tänkt. Hon utvecklades mycket, både inom dressyr och hoppning. Vi kommer nu över 90cm utan mista problem och hon blir bara finare och finare att rida. Nu, ca 6 månader enare kan jag inte tänka mej en bättre häst  en Soppan. Från att ogilla att rida henne till att inte vilja lämmna hennes rygg efter ett ridpass. Även fast jag får spel på henne ibland har jag aldrig älskat en häst såhär mycket, världens absolut bästa ponny är hon ♥
Första bilden som togs på oss någonsin ♥
Hon har blivit raka motsattsen än till när hon kom. Kan omöjligt hitta än bättre och finare, gulligare, bästaste ponny än henne. Absolut världens bästa Haymo's Surprise ♥
 
 











Kom ihåg mig?