Rubriken säger väl det mästa om hur det ligger till. Med en (förmodligen) muskelbristning åkte jag halvt funktionell till stallet och bestämmde mig för att promenera lite med ponnyn. Det gick bra förutom alla de 843 gånger hon dök ner med huvet i gräskantent och jag försökte dra upp henes huvud med en hand. Vi kom i alla fall till vår slutdestionation där vi tog en välförtjänt paus innan vi gick tillbaka. Hästen hade helt plötsligt fått brottom och var någon meter framför stackars mig (ja, jag tycker synd om mig) men vi kom tillbaka utan några större skador. Borstade av lite snabbt och släppte in odågan i boxen och satte mig ner och störde henne sådär halvt mycket alla hästmänniskor gör när de älskar sinna hästar. Hon ville väl helst av allt äta i fred men hon hon visade inget så why not liksom? I alla fall var vi väl båda glada i slutet när jag bjöd på godis och sedan var klockan så mycket så vi pallrade oss tillbaka till bussen.

 

Nu sitter jag här lite sådär halvt förlamad och gråter inombords för att jag har ont, men inte ska jag klaga något mer. Jag fick tillbaka mina hörlurar idag som Ester råkat ta med sig så jag kan ju glädjas över det. Har varit hemma idag btw, min arm blev bättre men min tur till stallet var nog inte det bästa valet haha men vad ska man göra om man har häst? :):):):):):):):)