Så är hon inne i någon period där hon börjat sticka i galoppen. Ärthjärnan har kommit på att om hon olustigt drad ner huvet och framåt har vi ingen chans sen kan hon bara fara iväg i full galopp. Ungefär så varje uteritt slutar om man rider själv. Något bättre i paddocken men även där tar hon minsta chans och drar iväg på långsidorna.

 

Så nu är det att trimma dressyren. Igår gick det inte alls bra för hon låtsades vara rädd för allt i paddocken. Stack hit, hoppade dit, öronen spikraka framåt och krullade bara ihop sig. Fick typ bara rida på en volt i fem år för att hon skulle trötta och börja lyssna på mig.

 

Hon är allt speciell. Bara extremt jobbigt att hon hela tiden fejkar räddsla för småsaker för de går iaf mig på nerverna nu att hon har så svårt att koncentrera sig.