Jag vet inte var jag ska börja. Den senaste tiden har min grova ångest hittat tillbaka och jag mår så dåligt. Som tidigare har jag ingen som helst tydlig förklaring till varför den är tillbaka, men min tanke är att så mycket beror på dom jäkla undersökningarna jag ska göra nästa vecka. Jag är så rädd, så himla rädd att de inte ska visa något och jag vet helt ärligt inte hur jag ska gå vidare med mina problem. Detta tynger mig så otroligt mycket, mina symtom påverkar min vardag något extremt och jag vill inte ens veta hur dåligt jag kommer må om undersökningsvaren kommer tillbaka negativa. 

 

Jag kan räkna på minga fingrar hur många timmar jag sovit de senaste nätterna och min sömbrist gör inte exakt något för att hjälpa mitt välmående. Pluggar stressat till en stor tenta som jag har om drygt en vecka och känner mig, liksom många av mina kompisar, inte helt motiverad till utbildningen just nu. Terminen har varit skittråkig och jag kan inte vänta tills vi får gå ut och praktisera istället. 

 

Något positivt är däremot att jag aar varit rättså hästmoiverad nu de senaste veckorna, men så kommer man till stallet och det är bäckmörkt, vått, vindigt och kallt. Packar höpåsar i blindo, mockar snabbt för att få jobbet gjort och fyller på vatten. Jag rider inte ens längre. Mitt ångestladdade humör är inte någon vidare bra grund för ett lyckat ridpass, risken är snarare att minsta lilla kommer få mig mig att bryta ihop. 

 

Mitt i denna vevan har även en av mina närmaste vänner förlorat sin pappa och jag känner mig så ledsen och otillräcklig. Vi träffades i all fall en kväll, köpte godis och kollade Grinchen, och det hjälpte en hel del. Förhoppningsvis för oss båda. 

 

Nu väntar jag bara på att få den här undersökningen klar och sedan hoppas jag att jag kan komma med några positiva nyheter för er. Jag ska försöka slänga upp något inlägg här eftersom jag har lite ideér och egentligen inte är omotiverad till bloggandet. Jag är bara så trött hela tiden och tar inte tag i mig själv när det gäller publicering av inlägg. Hoppas i alla fall att ni har det bättre :)