Jaha. Då var jag här igen. Vet inte var jag ska börja, om jag ska skratta eller gråta eller vad jag ska göra. Jag var och gjorde mina tre röntgenundersöknigar. Ingen av dem tyder på att jag har något i mina njurar eller i resten av urinvägarna. Så det var ju både bra och dåligt. Min läkare gör inte mer än han behöver och eftersom jag inte är döende är mina symtom helt irrelevanta för honom så i början av det nya året ska jag byta till en ny läkare som arbetar privat och som dessutom är min mammas väninnas ex-sambo. Han har sagt att han ska ta emot mig, gå igenom alla mina tidigare undersökningar och mina symtom sedan remitterar han mig till alla andra typer av röntgen som jag inte varit på med akut remisser, för att vi ska kunna komma fram till vaför jag får sånna otroliga ryggsmärtor. Fatta att detta är hur svensk sjukvård fungerar?? Att man ska behöva ligga skrikandes på akuten för att någon ska vända sig om och reagera? 

 

Men annars så har jag mått lite bättre. Det hjälpte bra att få gråta av sig i stallet den där ena kvällen. Accepterade att jag är ledsen och mår skit och att det är okej att må dåligt. Har också haft en hel del att fixa de senaste dagarna, handlat sista julklapparna, varit på begravning och pluggat till en tenta jag hoppas att jag klarar. 

 

Idag var jag hos Soppan. Var längesen jag var där själv men det var rätt så skönt. Tråkigt för att stallet ekar tomt och man inte har någon att snacka med men också skönt för att jag inte stressade så mycket idag. Satte Soppan i skritten medan jag mockade och fyllde vatten sedan toga jag in henne och lät henne stå i solariet. Borstade, satte på gräsbrodd och gjorde sen i ordning henne för en tur ute i terrängen. Hon var riktigt pigg och taktade så fort jag kortade upp tygeln. Red runt i drygt en timme och läte henne galoppera av sig.