Veckan som har gått har varit lite överallt och ingenstans känns det som. Misha va hos veterinären i måndags för att fixa till sina tänder, i tisdags var det bara skola och det känndes helt okej, även fast jag känner mig efter i exakt alla kurser just nu. Onsdagen är min NV dag och den är katastrof för jag fattar ingenting i varken kemin, fysiken eller matten. Dessutom har vi bara så få lektionspass kvar nu så vi har massor att göra utöver skolan känns det som.  

 

På onsdagskvällen gick vi och fyra andra kompisar lite spontant och såg VP av GOTG vol 2. Jättebra och jätterolig film så vi hade väldigt trevligt. Proppade i mig både Ahlgrens bilar, dumle och baconchips för att jag hade väldigt sötsug och kännde att det ändå var bio, alltså värt det hahaha.

 

I torsdags var vi på Skånesdjurpark fram till typ 12, sen åkte jag till stallet och Erika följde med. Jag red igång Soppan lite och hon var väldigt studsig och stretig i galoppen. Vi har satt på fast martingal för att hon kastar upp huvudet i övergångarna så vi vill få bukt med det och få henne gå mer under sig. Det är såklart jättejobbig tycker hon så hon försöker gärna komma undan med att studsa på stället och vara allmänt bångstyrig och frustrerad i galoppen. 

 

Igår var det fredag och jag höll på att tappa kontorollen över mig både på matten på morgonen för att jag inte fattade någonting överhuvud taget och sedan även på mötet hos min mentor, men jag lyckades hålla alla känslor inom mig. Sedan var jag jättearg och irriterad på allt och alla resten av skoldagen för att jag tappade bort mina favorit vantar (som Gaby sedan hittade där idag så det slutade ju bra) och tacka Gud för att Soppan bettede sig som en solstråle när jag trimmade dressyr annars hade jag nog flippat. 

 

Soppan var helt underbar rakt igenom hela passet. Fortsatte ha martingalen på och hon var så fruktansvärt lätt i handen i skritten och traven i båda varven så jag trodde att jag drömde när jag red. Hon jobbade jättefint med hela kroppen och sköt på med energi bakifrån samt sänkte huvudet och bar upp sig som aldrig förr! I galoppen var hon också väldigt lätt i handen och rund om innerskänkeln, dock så rusade hon gärna lite förmycket. I det ena varvet tog hon inte min ytterskänkel alls i galoppen så blev lite arg på henne, då började hon stegra och ha sig, sen tillslut gav hon med sig och var ungefär lika fin på galoppvolt i det höger varv också!

 

Hennes guldstjärne-beteende resulterade i en grimma från Bucas, samt ett matchande grimskaft. Grimman hör till samma kollektion som hennes nya flughuva så vi båda tyckte att hon förtjänade det. Till vårat försvar klär hon gärna av sig både huvan och UV-skyddet för mulen hon mste ha under betesmånaderna, så en grimma som sitter över gör det aningen svårare att lirka sig ur! Och hon har ju faktiskt inte fått nån ny grimma på århundraden + att hon är värd världen så det är så. Kram.