campat för länge på samma ställe med för lite mat och konstant regn
Känner att Sharon täckt allt över dagen förutom att jag stack till ög efter Lundan.
Annars tänkte jag ta upp lite hur läger med Soppan och mej som ett ekipage är just nu. Och då beskriver rubriken det ganska bra. Känner att vi sitter fast lixom, rör oss inte, speciellt inte framåt eller dit vi vill. Har en kännsla av att det kan bero på olika ting som förstör för oss:
* Päls-sättning - Soppans vinterpäls har börjat träda fram och vet att hästarna påverkas av det olika mycket. Därför planerar vi även att raka henne innom snar framtid.
* Dåliga hovar - Hon ömmae väldigt mycket och det påverkar såklart hur hon känns. Dels för att hon måste gå på grus varje dag en bra bit och att behandling med äppelcidervinäger går långsamt. Har haft på tal om att sätta på skor igen men vi vill verkligen få det att funka så just nu lutar det åt Pau D'Arco teet.
* Låsningar etc - Var ett tag sedan hon blev kollad av Sarah och hon har jämnt problem med sånna saker så kan ligga i att hon har nått obehag i kroppen. Så fort vi får pengar över kommer vi förmodligen boka en kiropraktor/equiterapeut som kan komma och klämma på henne lite.
* Bett - Jag tycker inte vi tycks hitta ett bett som passar henne. Hon blir lixsom stum på alla vi testat efter typ 1 vecka och sen är hon lite småtrög med tygeltag. Hon funkar än så länge bäst på raka bett av äpplesmak eller sweet iron-bett alltså bett som smakar lite. Även här, blir det pengar över ska vi nog fundera på ett nytt bett att testa, fram tills dess får vi rida på de vi har och kanske byta oftare.
Hur detta påverkas oss är att det går väääldigt sällan bra. Hon är osammarbetsvillig in i det sista och vill verkligen inte. Hon är som ett litet barn som bestämt sig för att absolut inte göra något och inget kan övertala henne för att göra det. Hon gör helt enkelt inget alls gratis och det känns som man inte får tillbaka något på all tid man lagt på henne. Trots träningar hit och dit tycks det inte bli bättre. Hon är fruktansvärt seg och går inte fram alls och det börjar båda gå oss på nerverna något enormt. I Soppans fall tror vi det handla om livsglädje, och den verkar saknas hos henne. Hon är lixom trött på livet känns det som och det ända som får henne att vara glad är hagen med sina kompisar.
Förhoppningsvis är vi borta från denna usla period snart och det har fixat sig och vi är återigen samma ekipage som vi brukade vara <3 Aldrig någonsin att jag ger upp på den ponnyn, det är en sak som är säker.
Två pass som jag minns har gått väldigt bra.
Fina bilder!
Vet hur det känns. Hade en period med min häst då allt var kaos och alla ridpass resulterade i att jag var tvungen att avbryta för att inte få psykbryt på hästen. Tog 2veckor där han antingen fick vila eller rida ut. Red ut i skogen kanske 3ggr per vecka resten av tiden fick han vila.
Började sedan lite smått rida dressyr bara skritt och trav. Var skit noga med uppvärmningen, lade inget speciellt fokus på att få hästen att arbeta utan det enda jag gjorde i en halvtimme var trava, skritt, trav, halt, trav osv. Allt för att väcka honom. Sen i slutet på ridpasset började jag försiktigt lägga honom i en lång och låg form. I två veckor jobbade vi oss sakta framåt i dressyren och när vi red ut fick han bara ha lite kul och galoppera. Nu funkar det super mellan oss. Dom 3 senaste veckorna har bara levererat super pass, så pass bra att vi anmält oss till en dressyrtävling på lördag.
Så jag tror det bästa man kan göra i dessa lägen är att bara gå tillbaka ta det lugnt och försöka hitta var hon sätter emot. Var blev det fel. Det behöver inte bero på utrustningen, kan lika väl vara i hästens huvud. Så jag skulle rekommendera att bara rida ut och ha kul utan krav i ca 2veckor sen sakta sakta börja känna lite på dressyren :)